Älskade mamma, mormor och svärmor. Saknaden efter dig är stor. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att din tid här tillsammans med oss blev för kort. Jag tänker att jag ska ring dig och berätta hur jag känner och mår, vilken entusiast Emil berättar om sina första dagar i skolan där han varit och hälsat på. Grys utvecklingssamtal där de liksom oss kan konstatera att Gry har mkt vilja och har hon bestämt sig går det inte att rucka på hennes åsikt. Jag kan för mitt inre se och höra dig. Hur du hade skrattat och sagt att de är för goa mina hjärtan. Eller att Gry är så lik sin mor. Det gör ont att veta att du inget hellre ville var att kunna se våra barn växa upp och att du alltid ville finnas som stöd och tröst. Mamma din förmåga att aldrig döma när man sagt eller gjort något, kämpat trots motgångar, ta till vara på de små stunderna med de små medlen. Du har alltid älskat att vara med familjen. Alltid ställt upp. Du lever vidare inom oss och i våra minnen. Himmelen har fått en underbar ängel. Tills vi ses igen, vaka över oss! ❤️ PS. En liten bild på några av dina hjärtan.
Käraste syster!
Det är tomt utan dig, tanken att du inte finns mer, att vi aldrig mer hörs per telefon och kan prata en timme eller mer... träffas på midsommar... känns så otroligt tungt och sorgset.
Du var så tapper, levde in i det sista och tog till vara varje dag!
Saknar dig otroligt, Eva
Mamma, det känns så tomt utan dig.
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
Brister och faller och drömmen är slut
Jag hade så gärna sett att drömmen skulle vara för evigt...
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta mamma, du kommer alltid att vara saknad...